Maria gick in på kaféet en regnig tisdag eftermiddag. Hon beställde sin vanliga latte och hittade en plats vid fönstret. Medan hon väntade på sin dryck tittade hon sig omkring i det livliga kaféet. Plötsligt lade hon märke till ett bekant ansikte vid disken. Kvinnan hade långt mörkt hår och ett strålande leende. Marias hjärta började slå snabbare. Kunde det verkligen vara Sofia, hennes bästa väninna från barndomen? De hade inte sett varandra på tio år. Sofia hade flyttat till en annan stad efter gymnasiet. De hade lovat att hålla kontakten, men livet blev hektiskt. Långsamt blev deras telefonsamtal allt ovanligare. Till slut förlorade de kontakten helt. Maria reste sig och gick mot kvinnan. 'Sofia? Är det du?' frågade hon nervöst. Kvinnan vände sig om och hennes ögon blev stora. 'Maria! Herre gud, jag kan inte tro det!' utbrast Sofia. De kramade varandra länge. Båda kvinnorna hade tårar i ögonen. 'Hur länge sedan är det?' frågade Sofia. 'Tio år, tror jag,' svarade Maria. 'Det är alldeles för länge,' sa Sofia med ett leende. De satte sig tillsammans vid Marias bord. Sofia förklarade att hon just hade flyttat tillbaka till stan. Hon hade hittat ett nytt jobb på det lokala sjukhuset. 'Jag är sjuksköterska nu,' sa Sofia stolt. Maria berättade för henne om sitt eget liv. Hon arbetade som lärare på grundskolan. Hon hade gift sig för tre år sedan. 'Minns du vårt hemliga gömställe?' frågade Maria. Sofia skrattade högt åt minnet. 'Det gamla trädhuset i din bakgård! Hur kunde jag glömma?' De tillbringade timmar med att prata om sina barndomsminnen. De pratade om sommarlov vid sjön. De pratade om sina favoritlärare från skolan. Sofia nämnde deras gamla granne, herr Johnson. 'Han gav oss alltid småkakor,' mindes hon. Maria log åt det fina minnet. 'Jag är så ledsen att vi tappade kontakten,' sa Maria. 'Jag också. Men vi hittade varandra igen,' svarade Sofia. De bytte telefonnummer omedelbart. Sofia gav också Maria sin nya adress. Hon bodde bara två gator från Marias hus. 'Vi är grannar igen!' sa Maria glatt. De bestämde sig för att äta middag tillsammans veckan därpå. Maria ville presentera Sofia för sin man. Sofia såg fram emot att träffa honom. Eftermiddagen gick snabbt medan de pratade. Innan de visste ordet av det gick solen ner. 'Jag borde gå hem nu,' sa Sofia motvilligt. 'Jag har fortfarande lådor att packa upp.' De kramade varandra hejdå vid dörren till kaféet. 'Lova mig att vi inte tappar kontakten igen,' sa Maria. 'Jag lovar,' svarade Sofia uppriktigt. Maria gick hem med ett stort leende på läpparna. Hon kände sig tacksam för detta oväntade möte. Sanna vänskaper kan överleva många års separation. Ibland för livet samman gamla vänner igen.
Swedish Story (A2)Återförening med en gammal vän
Denna A2 Svenska-berättelse är designad för grundläggande som lär sig Svenska. Den innehåller enkelt ordförråd och korta meningar för att hjälpa dig förbättra dina läs- och lyssningsfärdigheter. Klicka på valfritt ord för att se översättningar och höra uttalet.
About this story
Efter tio år ifrån varandra träffar Maria oväntat sin bästa barndomsvän Sofia på ett kafé. De tillbringar eftermiddagen med att prata ikapp och upptäcker att trots åren är deras vänskap fortfarande stark.
Translations in English
Linked wordUnderlined wordOther words
Comprehension Questions
4 questions
1
Var träffade Maria Sofia?
2
Hur länge hade Maria och Sofia varit ifrån varandra?
3
Vad är Sofias jobb?
4
Hur långt bor Sofia från Marias hus?
Vocabulary
30 words from this story
