Sofia hade väntat på denna dag i månader. Idag skulle hon äntligen ta körkortsprovet. Hon vaknade klockan sex på morgonen, även om hennes tid var klockan tio. Hon hade fjärilar i magen och kunde inte äta frukost. Hon hade övat körning med sin körlärare de senaste tre månaderna. Hennes körlärare, herr Weber, hade alltid varit tålmodig och uppmuntrande. Han sa till henne att hon var redo och att hon borde tro på sig själv. Sofia gick igenom trafikreglerna en gång till medan hon drack sitt kaffe. Hon kunde reglerna utantill, men hon ville vara helt säker. Hennes mamma kom in i köket och märkte hennes nervositet. 'Du kommer att klara det galant, älskling,' sa hennes mamma med ett varmt leende. 'Jag minns när jag tog mitt prov för många år sedan.' 'Var du också nervös?' frågade Sofia hoppfullt. 'Extremt nervös, men jag klarade det på första försöket,' svarade hennes mamma. Sofia log och kände sig lite bättre efter att ha hört detta. Klockan halv tio erbjöd hennes pappa att köra henne till trafikverket. 'Tack, pappa, men jag tror jag behöver gå för att lugna mina nerver,' sa hon. Trafikverket låg bara femton minuters promenad från deras hus. Medan hon gick, tog Sofia djupa andetag och försökte hålla sig lugn. Hon upprepade parkeringsstegen i huvudet: blinkers, kolla speglarna, vrid på ratten. När hon kom till trafikverket väntade flera andra personer redan. Några såg lika nervösa ut som hon kände sig, medan andra verkade helt avslappnade. En ung man med rött hår satte sig bredvid henne på bänken. 'Är det ditt första försök?' frågade han med en vänlig röst. 'Ja, jag hoppas jag klarar det idag,' svarade Sofia. 'Det här är mitt tredje försök,' erkände han med ett litet skratt. 'Tredje gången gillt, säger man,' sa Sofia uppmuntrande. En kvinna i blå uniform kom ut och ropade Sofias namn. Sofias hjärta började slå snabbare när hon reste sig. 'Lycka till,' sa den rödhåriga mannen med en tumme upp. Examinatorn presenterade sig som fru Keller och förklarade testproceduren. Först skulle de köra genom stadskärnan, sedan göra några parkeringsmanövrar. Sofia nickade och försökte komma ihåg allt herr Weber hade lärt henne. De gick till en silverfärgad bil på parkeringsplatsen. Sofia justerade sätet och speglarna noggrant innan hon startade motorn. 'När du är redo, vänligen kör ut från parkeringsplatsen och sväng vänster,' sa fru Keller. Sofia kontrollerade döda vinkeln och släppte långsamt handbromsen. Bilen rörde sig smidigt ut från parkeringsplatsen. Sofia kände sig lite mer självsäker när de körde ut på huvudvägen. Trafiken var måttlig, och hon höll en jämn hastighet. 'Vid nästa korsning, vänligen sväng höger,' instruerade fru Keller. Sofia blinkade i förväg och kontrollerade sina speglar två gånger. Svängen var mjuk, och hon höll sig i rätt körfält. De körde genom det livliga shoppingdistriktet där många fotgängare korsade gatan. Sofia saktade ner varje gång hon såg någon närma sig övergångsstället. Fru Keller gjorde några anteckningar på sitt skrivunderlag men sa ingenting. Sofia undrade om hon gjorde det bra eller gjorde misstag. Efter tjugo minuters stadskörning anlände de till ett lugnare bostadsområde. 'Nu ska vi göra parkeringsmanövrarna,' meddelade fru Keller. 'Vänligen parkera bilen mellan de två fordonen med fickparkering bakåt.' Detta var den delen Sofia hade varit mest orolig för. Hon tog ett djupt andetag och placerade bilen bredvid det främre fordonet. Hon kontrollerade alla sina speglar och vred ratten skarpt. Långsamt backade hon in bilen i parkeringsplatsen. Bilen passade perfekt mellan de två fordonen med tillräckligt utrymme på båda sidor. Sofia kunde inte tro hur bra det hade gått. 'Mycket bra,' sa fru Keller med en liten nickning. 'Gör nu en trepunktsvänd och återvänd till trafikverket.' Sofia slutförde trepunktsvänden utan problem. På vägen tillbaka var hon tvungen att stanna vid ett rött ljus. När ljuset blev grönt, tittade hon åt båda hållen innan hon fortsatte. Äntligen kom de tillbaka till trafikverket. Sofia parkerade bilen på samma plats där de hade börjat. Hon stängde av motorn och väntade ängsligt på resultaten. Fru Keller granskade sina anteckningar ett ögonblick. 'Fröken Rodriguez, jag är glad att kunna berätta att du har klarat körkortsprovet.' Sofias ansikte lyste upp av glädje. 'Verkligen? Klarade jag det?' frågade hon, knappt förmögen att tro det. 'Ja, du körde mycket bra och följde alla trafikregler korrekt,' bekräftade fru Keller. Sofia tackade henne och sprang nästan tillbaka till väntrummet. Den rödhåriga mannen väntade fortfarande på sin tur. 'Jag klarade det!' utbrast Sofia glatt. 'Grattis!' sa han med ett genuint leende. Sofia ringde genast sin mamma för att dela de goda nyheterna. 'Jag visste att du kunde klara det!' ropade hennes mamma stolt. På hemvägen kände Sofia sig stolt och självständig. Hon kunde inte vänta med att köra sin egen bil för första gången.
Swedish Story (B1)Körkortsprovet
Denna B1 Svenska-berättelse är designad för mellannivå som lär sig Svenska. Den innehåller enkelt ordförråd och korta meningar för att hjälpa dig förbättra dina läs- och lyssningsfärdigheter. Klicka på valfritt ord för att se översättningar och höra uttalet.
About this story
Sofia förbereder sig nervöst inför körkortsprovet efter månader av övning. Trots sin oro genomför hon stadskörningen och fickparkeringsmanövrarna framgångsrikt. När examinatorn meddelar att hon har klarat provet på första försöket blir Sofia överlycklig och ringer genast sin mamma för att dela de goda nyheterna.
Translations in English
Linked wordUnderlined wordOther words
Comprehension Questions
4 questions
1
Varfor vaknade Sofia klockan sex pa morgonen fast hennes tid var klockan tio?
2
Hur manga ganger hade den rodhAriga mannen forsOkt ta sitt korkortsrov?
3
Vilket parkeringsmanover bad fru Keller Sofia att utfora?
4
Vad gjorde Sofia direkt efter att hon fick veta att hon klarade provet?
Vocabulary
40 words from this story
