Emma hade väntat på denna dag i fyra långa år. Idag var äntligen hennes examenshögtid vid universitetet. Hon vaknade klockan sex på morgonen, oförmögen att sova längre. Hennes hjärta slog fort av spänning och lite nervositet. Hon hade arbetat otroligt hårt för att nå detta ögonblick. Det hade varit många sena kvällar av studier och otaliga tentor att klara. Ibland hade hon undrat om hon någonsin skulle avsluta sin examen. Men här var hon, på väg att ta emot sitt diplom i psykologi. Emma lade försiktigt ut sin examensklänning på sängen. Den mörkblå färgen representerade hennes fakultet för samhällsvetenskap. Hon provade mössan och tittade på sig själv i spegeln. 'Jag klarade det faktiskt,' viskade hon till sin spegelbild med ett leende. Hennes föräldrar skulle komma klockan tio för att hämta henne. De hade varit så stolta och stöttande under hela hennes studier. Hennes mormor kom också, trots sina svårigheter att gå. 'Jag skulle inte missa detta för allt i världen,' hade hennes mormor sagt till henne. Emmas bästa vän, Maria, tog examen vid samma ceremoni. De hade träffats under sin första vecka på universitetet och hade blivit oskiljaktiga. De hade delat en lägenhet de senaste två åren. Emma fick ett sms från Maria som frågade vilken tid de skulle träffas. 'Låt oss ta några bilder tillsammans innan ceremonin börjar,' föreslog Maria. Emma höll med och de bestämde sig för att träffas halv tolv. Ceremonin var planerad att börja klockan ett på eftermiddagen. Den skulle äga rum i den stora salen i universitetets huvudbyggnad. Emma blev klar och gick ner för att äta frukost. Hennes rumskamrat hade förberett en speciell frukost för att fira tillfället. 'Du förtjänar detta mer än någon jag känner,' sa hennes rumskamrat varmt. Emma kände tårarna stiga i ögonen vid dessa vänliga ord. Klockan tio prick anlände hennes föräldrar till lägenheten. Hennes mamma bar en vacker bukett vita rosor. Hennes pappa hade med sig en liten present insvept i guldpapper. 'Vi är så otroligt stolta över dig,' sa hennes mamma och kramade henne hårt. Hennes mormor anlände strax efter, gående sakta med sin käpp. Hon hade på sig sin finaste klänning, den hon sparade för speciella tillfällen. 'Min lilla flicka är alldeles vuxen nu,' sa hennes mormor med tårar i ögonen. De tog flera familjefoton i vardagsrummet innan de gick. Emma hjälpte försiktigt sin mormor in i bilen. De körde till universitetsområdet, som var vackert dekorerat för tillfället. Färgglada banderoller och ballonger välkomnade de examinerade och deras familjer. Emma fick syn på Maria nära ingången till den stora salen. Hon hade redan på sig sin examensklänning och vinkade upphetsat. De två vännerna omfamnade varandra varmt när de träffades. 'Kan du tro att vi äntligen är här?' frågade Maria med ett stort leende. De hittade en vacker plats i trädgården för sina fotografier. Marias föräldrar anslöt sig till dem, och de tog många gruppfoton tillsammans. Kvart i ett började personalen att visa de examinerade till sina platser. Emmas hjärta bultade när hon gick in i den stora salen. Salen var fylld med hundratals studenter i sina färgglada klänningar. Familjemedlemmar och vänner satt på den övre balkongen. Emma tittade upp och såg sin familj vinka till henne ovanifrån. Universitetets rektor stod vid podiet och välkomnade alla varmt. Han talade om vikten av denna milstolpe i deras liv. En berömd vetenskapsman höll ett inspirerande tal om att följa sina drömmar. 'Låt aldrig någon säga att dina mål är omöjliga,' sa hon. Emma blev djupt berörd av dessa ord och tänkte på sin egen resa. Sedan kom äntligen stunden som alla hade väntat på. Dekanen började ropa upp namn för att ta emot examensbevis. Varje student gick över scenen till höga applåder. Emmas händer skakade lite medan hon väntade på sin tur. 'Emma Johnson,' tillkännagav dekanen tydligt i mikrofonen. Hon tog ett djupt andetag och gick självsäkert mot scenen. Hon kunde höra sin familj jubla högt från balkongen. Universitetets rektor skakade hennes hand och överlämnade hennes examensbevis. 'Grattis till din prestation,' sa han med ett varmt leende. Emma höll sitt examensbevis hårt och poserade för det officiella fotografiet. När hon gick av scenen, rann glädjetårar nerför hennes ansikte. Hon gick tillbaka till sin plats och såg Maria ta emot sitt examensbevis som nästa. De utbytte stolta leenden över raderna av examinerade. Efter att alla examensbevis hade delats ut, reste sig hela klassen tillsammans. De flyttade sina tofsar från höger sida till vänster. Denna traditionella gest symboliserade deras officiella status som utexaminerade. Salen brast ut i jubel och applåder från alla närvarande. Många examinerade kastade sina mössor högt upp i luften i firande. Efter att ceremonin hade avslutats, skyndade Emma sig att hitta sin familj. Hennes mamma grät glädjetårar och kunde knappt prata. Hennes pappa kramade henne tyst, för känslosam för ord. Hennes mormor kysste henne på båda kinderna och höll hennes händer hårt. 'Din morfar skulle ha varit så stolt över att se denna dag,' viskade hon. Emma kände en våg av känslor skölja över henne vid dessa ord. Hela familjen gick till en restaurang för att fira det speciella tillfället. De hade reserverat ett privat rum för firandet. Maria och hennes familj anslöt sig till dem, vilket gjorde det till en dubbel firande. Servitören kom med champagne för en skål för de examinerade. 'Till Emma och Maria,' sa hennes pappa och höjde sitt glas. 'Må er framtid vara lika ljus som era prestationer idag.' Alla skålade och drack för deras framgång. Middagen var utsökt, med många rätter och underbara efterrätter. Emmas pappa höll ett innerligt tal om hur stolt han var. Han mindes dagen när hon började skolan som en liten flicka. 'Tiden har gått så fort,' sa han med känsla i rösten. Emma öppnade det guldinsvepta paketet som hennes pappa hade med sig. Inuti fanns en vacker klocka med hennes initialer graverade på baksidan. 'Denna tillhörde din morfar,' förklarade hennes pappa mjukt. Emma var djupt rörd av denna meningsfulla och värdefulla gåva. När kvällen närmade sig sitt slut, delade alla sina favorittminnen. De skrattade åt roliga stunder från Emmas universitetsår. Emma såg sig omkring på sina nära och kära och kände sig otroligt tacksam. Denna dag markerade slutet på ett kapitel och början på ett annat. Hon visste att vilka utmaningar som än låg framför henne, var hon redo att möta dem. Med sitt examensbevis i handen och sin familj vid sin sida, såg framtiden ljus ut.
Swedish Story (B1)Examenshögtiden
Denna B1 Svenska-berättelse är designad för mellannivå som lär sig Svenska. Den innehåller enkelt ordförråd och korta meningar för att hjälpa dig förbättra dina läs- och lyssningsfärdigheter. Klicka på valfritt ord för att se översättningar och höra uttalet.
About this story
Emma firar sin examensdag efter fyra års hårt arbete vid universitetet. Omgiven av sin kärleksfulla familj och bästa vän Maria tar hon emot sitt examensbevis i psykologi i en emotionell ceremoni och reflekterar över sin resa från student till utexaminerad.
Translations in English
Linked wordUnderlined wordOther words
Comprehension Questions
4 questions
1
Vilken examen skulle Emma ta emot?
2
Hur träffades Emma och Maria?
3
Vilken speciell gåva gav Emmas pappa henne?
4
Vad representerade den mörkblå färgen på Emmas klänning?
Vocabulary
40 words from this story
