Sarah fick ett telefonsamtal tidigt på morgonen. Hennes mormor hade ramlat och brutit höften. Läkarna hade utfört en akut operation under natten. Sarah klädde sig snabbt och körde till sjukhuset. Sjukhuset var en stor byggnad med många våningar. Sarah parkerade sin bil i det underjordiska parkeringsgaraget. Hon tog hissen till huvudingången. Receptionsområdet var fullt av patienter och besökare. Sarah gick fram till informationsdisken för att fråga om vägen. 'God morgon. Jag letar efter ortopedavdelningen,' sa hon. Receptionisten log och pekade på en karta på väggen. 'Ta hissen till fjärde våningen och sväng vänster,' förklarade hon. Sarah tackade henne och gick mot hissarna. Sjukhuskorridorerna var målade i lugnande blå och gröna färger. Sjuksköterskor i vita uniformer skyndade förbi med medicinsk utrustning. Sarah nådde fjärde våningen och hittade ortopedavdelningen lätt. Hon var tvungen att checka in vid sjuksköterskestationen före besöket. En vänlig sjuksköterska kontrollerade hennes mormors rumsnummer. 'Din mormor ligger på rum 412,' sa sjuksköterskan. 'Operationen gick bra och hon återhämtar sig fint.' Sarah kände sig lättad när hon hörde de goda nyheterna. Hon gick längs korridoren och läste rumsnumren på varje dörr. När hon hittade rum 412 knackade hon försiktigt på dörren. 'Kom in,' hörde hon sin mormors svaga röst säga. Sarah gick in i rummet och såg sin mormor ligga i sjukhussängen. Den gamla kvinnan såg blek ut men lyckades le när hon såg Sarah. 'Sarah, kära du, du kom,' sa hennes mormor mjukt. Sarah skyndade sig till sin mormors sida och tog hennes hand. 'Självklart kom jag. Hur mår du?' frågade hon oroligt. 'Smärtstillande hjälper, så jag har det inte alltför obekvämt,' svarade hennes mormor. Sarah märkte droppet som var fäst vid hennes mormors arm. Det fanns också en monitor som visade hennes hjärtfrekvens och blodtryck. 'Läkaren sa att operationen lyckades,' fortsatte hennes mormor. 'De satte in en metallplatta och skruvar för att fixera benet.' Sarah kände tårarna komma men försökte vara stark. 'Jag är så glad att du är okej,' sa hon och kramade sin mormors hand. En läkare kom in i rummet iklädd en vit rock och med ett skrivbräde. 'God morgon. Jag är Dr. Peterson, ortopedkirurgen,' presenterade han sig. Sarah reste sig för att skaka hans hand. 'Operationen gick mycket smidigt,' förklarade Dr. Peterson. 'Vi förväntar oss att din mormor kommer att återhämta sig helt.' 'Hon kommer dock att behöva sjukgymnastik i flera månader.' Sarah nickade och förstod vikten av rehabilitering. 'När kan hon åka hem?' frågade Sarah. 'Om allt fortsätter att gå bra, förmodligen om ungefär en vecka,' svarade läkaren. 'Hon kommer att behöva använda en rollator först, sedan gradvis övergå till en käpp.' Läkaren kontrollerade maskinerna som övervakade hennes mormors vitala tecken. 'Allt ser bra ut. En sjuksköterska kommer snart för att ge dig din medicin,' sa han till hennes mormor. Efter att läkaren gått hjälpte Sarah sin mormor att dricka lite vatten. 'Jag tog med några saker hemifrån,' sa Sarah och öppnade sin väska. Hon tog fram sin mormors favoritfifflor, en bok och några fotografier. 'Åh, så omtänksamt av dig,' sa hennes mormor med ett varmt leende. Sarah ställde fotografierna på nattduksbordet. De visade lyckliga stunder från familjesammankomster och helgdagar. 'Dessa kommer att få rummet att kännas mer som hemma,' sa Sarah. En sjuksköterska kom in med en liten bricka med medicin. 'Dags för smärtstillande och antibiotika,' meddelade sjuksköterskan glatt. Sarah såg på när hennes mormor svalde tabletterna med vatten. 'Medicinen kan göra dig dåsig,' varnade sjuksköterskan. Sarah stannade vid sin mormors sida när hon började bli sömnig. 'Vila nu, mormor. Jag kommer att vara här när du vaknar,' viskade Sarah. Hennes mormor slöt ögonen och somnade snart fridfullt. Sarah använde denna tysta stund till att läsa boken hon hade tagit med. Eftermiddagssolen silade genom persiennerna. Efter ungefär två timmar vaknade hennes mormor och kände sig utvilad. 'Jag drömde om vår trädgård,' berättade hon för Sarah med ett leende. 'Rosorna blommade vackert.' 'När du blir bättre ska vi plantera nya blommor tillsammans,' lovade Sarah. En sjukhusvolontär kom förbi med en vagn med böcker och tidningar. 'Vill ni ha något att läsa?' frågade volontären vänligt. Sarahs mormor valde en trädgårdstidning. De tittade på bilderna tillsammans och pratade om vårplantering. På kvällen kom Sarahs föräldrar på besök. Sarahs mamma kramade försiktigt sin egen mamma, försiktig så hon inte rörde några slangar. 'Vi var så oroliga för dig, mamma,' sa hon med tårar i ögonen. 'Jag är en tuff gammal dam. Det krävs mer än en bruten höft för att stoppa mig,' skämtade hennes mormor. Alla skrattade, lättade över att se att hennes humor var intakt. Sarahs pappa hade tagit med hemlagad soppa i en termos. 'Sjukhusmat är inte dålig, men inget slår din kycklingsoppa,' sa hennes mormor tacksamt. De tillbringade kvällen med att prata och planera för hennes mormors återhämtning. Sarahs mamma skulle stanna hos hennes mormor hemma efter utskrivningen. Sarah erbjöd sig att hjälpa till med sjukgymnastiktiderna under helgerna. 'Vi kommer att ta oss igenom det här tillsammans, som en familj,' sa Sarahs pappa självsäkert. När besökstiden var slut tog de motvilligt farväl. 'Jag kommer tillbaka i morgon bitti,' lovade Sarah sin mormor. 'Vila dig också, kära du. Du ser trött ut,' svarade hennes mormor kärleksfullt. Sarah kysste sin mormor på pannan innan hon gick. Att gå genom de tysta sjukhuskorridorerna på natten kändes annorlunda. Ljusen var dämpade och atmosfären var fridfull. Sarah tog hissen ner till parkeringsgaraget. Medan hon körde hem tänkte hon på hur snabbt livet kan förändras. Ett telefonsamtal på morgonen hade förändrat allt. Men hon var tacksam för att hennes mormor var vid liv och återhämtade sig. Sjukhuspersonalen hade varit underbar under hela dagen. Läkarna hade förklarat allt tydligt och svarat på alla deras frågor. Sjuksköterskorna hade varit tålmodiga och omtänksamma mot hennes äldre mormor. Sarah kom hem och kände sig utmattad men hoppfull. Hon visste att de kommande veckorna skulle bli utmanande. Men med sin familj som arbetade tillsammans skulle de hjälpa hennes mormor att återhämta sig helt. Den natten somnade Sarah och tänkte på trädgården de skulle plantera tillsammans på våren.
Swedish Story (B1)Sjukhusbesöket
Denna B1 Svenska-berättelse är designad för mellannivå som lär sig Svenska. Den innehåller enkelt ordförråd och korta meningar för att hjälpa dig förbättra dina läs- och lyssningsfärdigheter. Klicka på valfritt ord för att se översättningar och höra uttalet.
About this story
Sarah får ett tidigt morgonsamtal om att hennes mormor har ramlat och brutit höften. Hon skyndar till sjukhuset där hon får veta att akutoperationen lyckades. Under hela dagen stannar Sarah vid sin mormors sida, tar med tröstande saker hemifrån och hjälper henne att vila. Läkaren förklarar återhämtningsprocessen, inklusive sjukgymnastik. När Sarahs föräldrar anländer på kvällen gör familjen planer för att tillsammans stödja mormors rehabilitering.
Translations in English
Linked wordUnderlined wordOther words
Comprehension Questions
4 questions
1
Vad hände med Sarahs mormor?
2
På vilken våning låg den ortopediska avdelningen?
3
Vad kommer mormodern behöva använda under sin återhämtning?
4
Vem kommer att stanna hos mormodern hemma efter att hon skrivits ut från sjukhuset?
Vocabulary
39 words from this story
